hörde er komma på långt håll
inget linjärt ljud

mer som trollsländors flygning med plingeling
hit och dit
tystnad och så plingeling igen

somnade sedan
viss om att änglar betade runt mig
jag föll i urtidsklockans
tankspridda tideräkning

markerna stillnade

öppnade sitt blomhjärta mot månen

*
Nästa dag.....

såg
er
stå
nere vid grinden
lite skygga när jag närmade mig

tänkte ni va vita som stora sockerbitar
ni lyste just som fjäll i den gröna skogen
och alla kor hade målat svarta eylines kring ögon
som någon slags Kleoptras döttrar
som blåbär och kåda
ni fick mig lugn


min egen rastlöshet rann av
mot ångande
skogsvandrarkroppar
gräsätarmunnar
ni fick mig lugn


min känsla av att inte vara en behörig
ströks undan
som en Blinning bara
ni fick mig lugn

tänker på er nu
ljuset från era kroppar
finns lent kvar i mig


Kleopatras döttrar jag anropar er i novembernatten!