...och terapeuten sa:

- Du borde möta ditt inre barn.
- Det kan jag inte.
- Varför inte? Är det för ångestfyllt.
- Det är för att jag, en sen kväll för många år sedan, tog den lilla snörvlande skitungen i örat, släpade ner honom i källaren och sköt honom. Två gånger i bröstet. En gång i huvudet. Sen gjöt jag ett nytt slätt cementgolv och gladde mig åt tystnaden.