tick tack tick tack

tidens ofrånkomliga inuti

hand som håller en piska

vem

låter den vina i takt till strimmor

röda ryggrappen mina vrålar

vem

synfältets kanter avmattas

växer inåt blir frostat glas

oskärpan är förvirrat ingenting

vem

vågar inkräkta

okontrollerad avfallshantering

ända in i ryggmärgen

mina skenande pulsar

mot molntäckets tröga närvaro

vem

stickande spörsmål

surrande svärm som så när tar andan

ur min synbart orubbliga ansträngning  

nu en rovfågels ryttlande

gravkrav ovanför djupens bårhus

och nygrävda kyrkogårdsgrop

besatt av ett obefintligt svar

medan kristallkaos allt starkare skimmer

svindlar innan klamrar mej fast

bilden av

mitt avlägset avgivna Ja

nu ett filter ett skyddsnät

genom spetälskeflimmer

möjlighet till ett sökarljus

åtminstone tillfälligt lyser Du