Minns hur jag stod bredvid
snart var det min tur att tala
han talade blygrått i
sammanhängande sammanlänkade cementliknande sjok
utan andningspaus.....

Hans lungor är fyrkantiga tänkte jag
hur kunde meningsbyggnaden annars landa som en självgod kosmonaut i rummet?
Klämma ut alla närvarande mot väggarna ?

Jag såg hur klassrummet blev knökafullt av historisk grågul förnissa
när det var min tur att tala
krampade språket i mig
zigzaggade varje tänkbar öppning

Skyddsdräkten mot stolpiga begrepp och gubbar i murarskjorta
hade i all stillhet växt kring min varelse
jag hade faktiskt somnat stående
blicken fästad inåt mot en tom punkt av oantastlig självkänsla

Jag försökte bända och vrida blicken utåt igen
tillbaka till människorna i rummet
men blicken klarade inte av att engagera sig
mitt inre verkade banalt och billigt känslosamt
och jag saknade helt respekt för
Konstens Fria Plastiska Konstruktion Bortom Dualismen
eller bla bla bla
Konstteorins tio viktigaste budord ur ett ickekränkande genusperspektiv!




JAG FÖLL I TYSTNAD


Tråkigheten klämde mina penslars språk

mina könshår mina tentakler

min skarpa blick med tre fästen

ett inom yttre och ovan perspektiv

jag föll och han log när han såg det!




Men då när allt var som värst och inget hjälpte
kom det plötsligt gröna löv ur alla mina öppningar
jag födde löv som haren föder ungar
brast som hjärtat
ja som rosenknoppen ut
i uttorkade språklandskapet


Det blev så tyst
alla såg på mig
jag kände mig vara i centrum för längtan
efter kunskap om sig själv och världen
en underbar plats
en plats för lärande även för en lärare


Samlade mig
tankarna översattes nu helt plötsligt lätt i ord
översättaren hade uppfunnit sig igen
//en trevlig och kul människa som aldrig ger sig men utger sig i en slags en vis energi som säger en gång blir vi alla stjärnor
oavsett vad andra säger om oss//

Min black out gjorde så vi alla förstod
att konst är något som ständigt behöver matas med ömhet
konsten är bara ett verktyg
inget att blåsa upp sig inför eller tro sig veta bäst om
konst är allas möjlighet
ingen jävel ska skrämma oss med ord från en mansdominerad konstvärld full av kapitalistiska stryptag .