Vi vanvårdar vår förbjudna kärlek
som infekterade, inflammerade sår,
delande varandras andedräkter
och dess drömmar om total tystnad.

Den första stenen kastas om och om igen,
av de renaste tvåbenta farsoter,
våra byäldsta kunde kalva fram
under folkmassans stringenta jubel.

Du och Jag blev slutligen ett söndersmulat Vi:
Ett finger i luften mot fundamentalismen:
Ett sugmärke på den självgoda bödelns yxa:
Ett fladdrande ljus i inskränkthetens svarta Eldorado.

* * *