Invektiven haglar

dagtid är hon ingen

gråter floder av tårar

för alla orättvisa ord

i nattens mörker

smyger krävande händer

in under täckets värme

tar för sig utan att fråga

snälla ord viskas

tror inte de hörs

andetagen tysta

som vore sömnen där

hela kroppen ljuger

ligger stilla och död

under pockande fingrars

objudna upptäcksfärd