Där i de så stora och milsvida skogarna

bland granar och tallar med mossa grå

långt bort över ändlösa frysta myrar

fanns en tro på vättar och tomtar små

Men se där knastrar från glödande milor

det är de som lönen för all möda ger

och i ljuset från kolarkojans små gluggar

den vita röken mot himlen man ser

Det är en decembernatt i skogens inre

när som snöflingor från himlen faller

inne i kojans varma men dunkla vrår

där filas nu alla sågar och yxors metaller

Men gamle Elis han gnider ivrigt sin stråke

med sin fiol han sprider skogens mystik

ute i den kalla och becksvarta natten

där hörs nu alla kolarnas sång till musik

En sång om att ved som brinner i eld

och att det är detta som skapar vårt kol

ja se nu glöder även hela himlen i natten

där Kung Bore nu själv har tänt sitt bål

Så där i de kämpande gossarnas enkla boning

en innerlig vänskap för framtiden bands

för runt milans hetta och i deras sotiga bröst

det så varma och empatiska hjärtan fanns

Männen för en ojämn kamp mot hungern

den enda födan det är sillen så salt

där nu en ynglings längtan till ett bättre liv

blir till den dröm som för honom betyder allt

Det är nu grått, milan släckt och det skymmer

för de som nu i så många månader eldat har

så när sedan en julafton snart stod för dörren

mot mor och hemmets trygghet det bar

Copyright © AndLou