Redan medlem?
Logga in
som jag gångar leder
glidande tankegångar för mej framåt när jag huttrar mig förbi milstenarna
närmar mig ravinens rand stupet är nära utan broddar skälver från tå till topp
uppenbarligen stämt möte jag minns inte var eller med vem
plockar helt enkelt ett fång frostkristyr till namnlöshetens bärare står hopplöshet emot min nyfikenhet
snödrevet når omsider hit piskande nålar frågor riktas mot min köldkänsliga kind ordlös rodnar jag rakt igenom inbäddad i utandningen ligger min suck av lättnad ur djupaste dåtid
i nu på finbulvinterns yttersta utpost är där ens värme är där uns av vänskap i flödet från dina händer vad vet väl jag tills du mäter mej att möta din blick jag förundras
Fri vers
av
Per Rydberg
Läst 156 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2020-11-26 21:16
|
Nästa text
Föregående Per Rydberg |