Där syntes en ingång i den mörkaste vrån
med skuggornas drömmar och tiden som dansade
Allt var nu tyst, och
i lampskenets rörelse bakom ridån
leddes steg, om de varit, på en gammal parkett
som då skulle ha knarrat

Och helt plötsligt –
Estraden, med sitt rutiga inre,
steg som upphöjd på moln, lik ett stolt majestät
för att myndigt befalla sin enhet med ljuset

Ja, vem skulle väl ha motstått det sköna och helgade
som hade sin skuggvärld så nyligen lämnat
Dock, från marmorn gick vägen till
de vredgades ställe
där det ropats efter bröd, efter ost, efter vin
ack så länge att nu rösterna flytt in i väggen

och bakom det syntes ett enkelt kafé

Några få meter till, och där var åter
Ingången.



25/9 2020