jag är en hav av saknad jag är ett universum 

av kärlek oändligt stor men tom  bara minnen 

i form av stjärnor . så många för länge sedan

brinner dom faller nu en efter en i glömnska

någon stanns i mitt förträngda minne lever 

en önskan . att en gång allt ska få komma ut i

ljustet igen utan smärtan som plågar mej hårt

men jag vill ut jag vill komma hem till mej skälv 

igen . som jag kände innan allt gick fel inom mej 

att få vakna utan ett måste i första tanken jag vill

bara leva i fred igen i harmoni med mej skälv för 

nu lever jag med känslan att jag faller ner som en

stjärna .