Hur mycket den än matas, blir hungern aldrig stillad.
Som en eld som aldrig brinner ner växer hungern.
För varje nytt anslag.
För varje ny njutning.
För varje…
Huden som hungrar efter hennes händer,
hjärnhungern efter hennes ord- de där orden som alltid gör honom knäsvag och yr på samma gång.
Hennes läppar mot hans
Ibland stillnar elden
ögonblick av klarsyn får honom att inse att detta är galenskap.
Någon av dem kommer att bränna sig ordentligt,
det är inget lyckligt slut i sikte.
Vilt brinnande flammor leder sällan till lyckliga slut.
Sen fångas han igen av lågorna och låter sig villigt brinna
under hennes händer,
under hennes vilja,
under hennes ord.
Molnfria nätter kan han se henne stå ute på klippan
med ansiktet lyft mot skyn,
månens silverglans i hennes långa röda hår.
Där finns en vila, ett helt andetag, friskt syre.
Som slukas av elden i hennes ögon
när hon vänder sig om
och närmar sig igen.
Inget spelar någon roll,
så länge han får vila sin blick i hennes,
spelar inget någon roll.
Hon är syret och elden,
hon är Liv och destruktion.
Hon är allt !