inget jag gör blir någonsin bra i minna

egna ögon  även fasst andra berömer

mej för bakning mat eller skisser . så är 

det som vatten som rinner av enb gås 

jag kan aldrig ta åt mej äran någonsin 

varför är det så . det har varit så sedan 

tidig barndom jag vägra lyssna på sådant 

är det mitt frånvarande skälvförtroend 

som hemsöker mej . genom hela livet och 

min frånvarande skälvkänsla utan existens !