Kluvenheten mellan / intet
hur verkligheten sköljer över oss
som djupet ur en dröm
och natthimlens stiliserade bragder
vältrar sig längs horisonten som bränder,
vårdkasar som fortsätter brinna
efter att eldvakterna fallit
och vi är bräckliga ligaturer
tecken knutna till andra tecken
med strån av brett gräs
sträcks vi ut till en enda ton
genom pulsslagens ström
och månens blanka klinga
den yttersta morgonens
skatmörka blänk