Döden är kylförvar
ad infinitum,
vasst med stjärnor,
i blindo och dövstumme

Livet; avvikelse med snubbeltråd;
svulstig förmätenhet
i given försmäktenhet

Hörselskadorna
är brummelibrum i skallbenet;
brunbjörnen i flimmerhåren

Allts mål är ingenting
och lite till

Hjärtat
är den lille trumslagaren
i wabi sabitakt i köttkatedralen,

Åren börjar slitas
i kanterna;
dagarna sluter inte längre tätt;
mörkret slipper ut;
faller i livsfarliga svämkäglor

Ansiktena försämras;
eftermälen kastas i återvinningen

Tiden börjar hacka, hosta,
som en gammal Massey Ferguson
i gamla tider
med blåslampa och tändkulemotor

I ett annat perspektiv
går Universum ut i skogen
och tänker;
får vara ifred

Universum förstår inte
hur stort det här är

Universum studerar astronomi

Universum ger sig ut i det okända

Universum är rymdromantiker

Universum och Hilversum står på god fot

Universum gillar science fiction

Universum är som världar är mest

Om samtidighet fanns
vore Universum överallt då

Universum läcker vilt genom Homo sapiens

Professor Susanne Aalto är ett källfriskt läckage

Hur vi kommer att se ut vet vi inte

Vad betyder vi för oss människor?

Alla aspekter står och lyser

Rymden kiknar av skratt på 1:a Advent
ute i sekulariseringen

Universum gör en kringgående rörelse

Vår tanke gör ett språng!
Hoppsan, för helvete!

Susanne Aalto och det osäkra är kompanjoner
i radioteleskopet

Betydelser är inte obetydliga
Obetydligheter är betydliga

Set sails for NGC 1377!