I olika program där människor sitter ner och pratar,
oavsett vilken sorts program. Som exempelvis en
'talkshow', på svenska 'pratshow'. Eller som i ett
program som 'Fråga Lund' i kanal ett eller någon
annans sorts förklarande

eller frågor och svar, i teve två eller kunskapskanalen.
Där människor sitter och pratar så en iakttagare kan
se dem. Där talar kroppsspråket tydligt, men även i
andra program går det att iaktta. Som sitter människor
med benen i kors

eller inte, har människor ett som sätt av 'följa John'?
När en dominant person, en person som verkar 'ta plats',
dominera rummet på olika sätt. Kan vara karismatisk
och där i fallande skala. Inte lika mycket som, eller i
jämförelse, mera än

XX i vilket fall. Det går att testa för envar nyfiken, om det
är något som en är just intresserad av, medan andra
skiter i den saken. Om den som är dominant gör på ett
visst sätt plötsligt, sätter armarna eller benen i kors, går
från en sorts

bestämd position till en mer avslappnad, vilka i rummet
blir då så påverkade av kroppens språk, att den eller
den vill visa lojalitet eller av annan anledning följer efter.
Mer eller mindre medvetet. Själv brukar jag upplevas
som litet dominant,

eller i alla fall en som förefaller att vara det. En del sorters
beteende har fått mig att bli nyfiken på just det. Så exempel-
vis ett väntrum med fler väntande, kan det ha sina skäl att
lägga märke till just det där som 'undermedvetna spelet'.
Mina 'sensorer' är på

hela min vakna tid, så oavsett var jag är brukar jag göra just
det. Iaktta, reflektera och fundera kring olika fenomen. Nu
kan du förstås undra över om du alls skulle ha tänkt på saken
alls, nästa gång du är på en plats, där andra är 'i full gång'
med att agera eller vila,

men i vilket fall 'göra' med hela sin varelse. Varför har du börjat
iaktta andra, vilka tittar i telefonen och vilka gör det inte. Vilka
har benen i kors och vilka har det inte. Vilka är utåtagerande och
vilka är det inte? Nu tänker du kanske (och kanske inte) att du
skall minsann 'streta emot'

impulsen att faktiskt vara en sorts publik, iakttagare. Alltid går
tiden litet 'fortare' om du har något att sysselsätta tankarna med.
Utöver tävlingen att gissa hur verkligheten, din del av den i vilket
fall, kommer att innehålla 'överraskande inslag' och av vilket slag
de skall kunna vara.

Även om du inte har en kristallkula att titta i själv så kan du ju
ha parkerat just där och så kan fordonet saknas på platsen, vara
demolerad eller (om det är en bil) försedd med parkeringsböter.
Personligen går jag sällan ut med en slägga i händerna för att
'försvara min egen person'.

Alternativet är förstås att placera släggan mot någons fordon,
delar av ett fordon eller rikta min energi mot allt för utstuderade
attiraljer i omgivningen, stadsbilden. Energi har ju människan
stundom och det vore väl då själva... om den inte skulle kunna ta
vägen alls någonstans?

(Texten är så där härligt spontanskriven...)