MIN FÅGELHOLK

Jag sitter stilla
i en synvilla
som nu är min hägring
fylld av fåglars fägring

men även det osköna
och imbecilla
dansar som en höna
i min lilla villa

Sedan flera timmar
är Tv:n avstängd
men jag simmar
en ansenlig längd

i den förinställda kanal
som är synnerligen banal
Men jag förstår ej skratten
och flyr detta ytliga vatten

Jag flaxar runt i min villa
och undviker att trilla
Men vad är det som sker
som gör att jag ler?

Sidensvansar dansar
Bofinkar blinkar
Pilfinkar vinkar
Skrattmåsar flåsar
Fiskmåsar såsar
Björktrastar hastar
Fiskgjusar förtjusar
Starar varar
Hägrar vägrar
Falkar svalkar
Storkar orkar
Gråsparvar slarvar
Hundar blundar
Knölsvanar anar
Gräsänder vänder
Skarvar garvar

Det har nu blivit höst
Utomhus hörs en röst
som är obehagligt ljus
och synnerligen burdus

Denna röst som ljuger
når ej drömmarna i dej
Den säger att du duger
och är ganska okej

Ensammare än nånsin förr
letar jag efter min ytterdörr