klara för tagning

i den fattigaste skrud hackar hon tänder

fingrarna har grävt i jordens mylla

jag är höggravid med lager på lager

soten ligger som en betäckelse i ansiktet 

bredvid står flickan i vacker drömskt satäng skrud

Blonda glänsande perfekta korkskruvs lockar i håret

hon slickar på ett kanderat äpple 

läpparna är röda

luften ligger rå och tung 

kylan biter in genom huden

med läskande blick tvingas den andra gå förbi

Myllret av 1800-talets New York och dess mångfald

Gustaf är vacker som en gudomlig dag

så hängiven

så dedikerad till sitt kall

bredvid står den uppstyrda svinrika kozaken och säger

- Ey mannen jag kan ställa mig här fattar du, är det ok mannen? 

allt jag kan komma på är "hållkäften"  i huvudet...

blir högst förvånad och förbryllad över min egna tysta tanke

böjer bort huvudet för att inte låta ögonen tala

...de har sagt att jag tydligen gör så

Jag är tyst, jag fryser...hon fryser...

jag stoppar in lillans händer under mina  armhålor

vad lustiga vi är, vi människor...så småaktiga

I våra lager tar vi av oss plagg efter plagg tills vi når nakenheten 

Sedan går han på en blå abonnerad buss fattig som han är

och vi tar bilen, rika som vi är

allt för konsten

att leva

...att leva.