I din utsträckta hand.
En blandning mellan snäckor och stjärnor.
Eldflugor runt omkring oss lyser upp mörkret.
Men aldrig som då.
Bryter tystnaden, ditt skratt.
Gungar med i vinden.
Ju mer jag saknar.
Desto mer jag längtar.
Fjäder kittlar mina sinnen.
När, när, när.
Betraktar ett fotografi. Etsat i mitt minne.
Blekta tårar.
Det som berusar. Inte alkohol.
Gräver mig djupare ner.
Men vill lyftas av dig.
Vinterns famn vaggar mig till sömns.
Du sover redan.
Sedan länge.
Men i mitt hjärta du finns.
Den blå glashunden, du minns.
Tittar fortfarande efter mig.
När jag gått.
Du vänder den mot dig, igen.
Så som det en gång var.
Så som det alltid skulle vara.
Som det inte längre är.
Men farmor.
Jag minns.
En blandning mellan snäckor och stjärnor.
I din utsträckta hand.