Nissan äter blixtsnabbt upp den nyinköpta kalvpatén från ICA Malmborgs och ilar sedan som en pil nedför kattstegen från balkongen. Stegen byggde mina barn och jag i somras. Jag funderar på när kattan kommer att börja klättra i äppelträdet. Jag vet ju att hon kan, men hittills har hon avvaktat. Det finns fyra andra katter på gården och Nissan är den senast inflyttade, så hon gör säkert klokt i att långsamt erövra reviret. Ibland tror jag att Nissan ser spöken om nätterna, eftersom hon har en sån väldig fart uppför stegen från trädgården och sedan rusar omkring som en besatt i lägenheten. Kanske ser hon sin döde bror Hassan, eller andar efter andra djur här på gården genom tiderna?

Sofielund, eller Sofielundshusen som området hette från början, kallades under början av förra seklet i folkmun för Svinaryssland, läser jag på Malmö Stads hemsida. När Sofielund började bebyggas i mitten av 1800-talet fanns här ju varken bussar eller limecyklar, så det var alls inte lika "löjligt nära" till city som nu. Sofielund låg lika långt bort som Ryssland, tyckte stadsfolket. Här hölls både höns, svin och kaniner på innergårdarna, och de sanitära förhållandena var inte de bästa. En stor del av området bestod av koloniträdgårdar. Bebyggelsen här i Norra Sofielund består till stor del av flerbostadshus byggda mellan 1910 0ch 1938. Den bostadsrätt jag bor i är ett typiskt exempel, en röd tegelbyggnad från 30-talet med en vackert skiftande fasad. 

Genom området gick i början av 1900-talet två järnvägslinjer: en söderut mot Trelleborg på en väg som numera fungerar som gång- och cykelbana, en österut mot Ystad parallellt med nuvarande Lönngatan som skiljer Norra och Södra Sofielund åt. Marken till Ystadbanan såldes av lantbrukaren Anders Nilsson från Västra Kattarp för 43 öre kvadratmetern, säkert en god affär på den tiden.  Sofielund klassades först som utomgränsbebyggelse, sedan som municipalsamhälle, underordnat vissa stadsstadgor som dessa:

§ 8 Häst må icke bindas i lyktpåle, träd till stöd för planteradt träd afsedd eller annat å gata till prydnad eller till nytta, för sådant ändamål ej avsedt föremål.

§ 14 Utomhus åt gatan eller å allmän gata eller plats må icke positivspelning eller annan musik, sång eller konstföreställning utföras.

Vilken tur att man inte var kringresande gatumusikant på den tiden, tänker jag...

Först 1911 blev Sofielund införlivat med Malmö Stad. I en gammal tidskrift jag lånat av en granne får jag reda på att här i början av förra seklet flöt en bäck, som kallades Skomagarebäcken eller Korrebäcken. Eftersom avloppsledningarna gick ut i bäcken gång svämmade den ibland över. Varenda källare i Sofielund fylldes med vatten. Höns och kaniner drunknade i sina burar.  Söder om Korrebäcken låg fabriker: Läderfabriken, Skofabriken, Manufakturfabriken. På norra sidan låg Blekvarufabriken som senare blev PLM. De flesta av fabriksarbetarna bodde på Sofielund. Här fanns billiga bostäder och godsägare som ville hyra ut dem. Kanske spökar någon eller några av dem här fortfarande? 

 

Det börjar skymma. Nissan slickar sina tassar, tvättar ansiktet och nafsar på en krukväxt. Ett osvikligt tecken på att det ska bli regn i natt, enligt min spådomsbok. Jag blir liksom katten alltid orolig när det är regn på gång, men kryper ner och försöker lugna mitt hjärta.

Lugn hjärtat. Morgonen kommer. Jordaxeln ska bara vrida sej ett varv runt krönet först. Kom lägg dej här på kudden och vila ditt huvud i natt. Du kan blunda och sova lite nu.

Skuggorna reser sej till jättelika kroppar. Glider ner i ett upplyst system där varje lampa har sina egna strålar. var och en följer sin gestalt. lyser upp för dej ända fram till porten hjärtat.

*** *** ***

Källor: 

https://malmo.se/Uppleva-och-gora/Arkitektur-och-kulturarv/Kulturarv-Malmo/Platser-och-byggnader/Sofielund.html. Kartan är citat från hemsidan.

Göran Buhre: Med hjärtat i Sofielund. Sofielundsbladet, 1999.

Gertt Fransson: Enskiftet som kom att påverka livet i Sofielund. Esset 2011:2. Den gråmarkerade texten är citat från denna artikel.