då människa kunde med varandra tala
varje dag flög genom rymden en svala
saknar den tiden än
då kunde man lita på en vän

mot himmelen sträckes händer
så fångar vi dagen en i sänder
medan regnet faller
strömmar genom ljusets galler

människa söker och den vandra
ur dunklet endaste ljus kunde finna
bland alla svek skymtar de andra
guldkornet det enda, oss inte klandra

alla droppar du mig gav lever kvar
att lyssna till tonerna dina
så oändligt lika mina
då lyfter fågeln än vingarna inte bar

kärleksfull kram <3