Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vinterskiss


Genom låga
vintersolens
bleka ljus,
frostig mark
som vackert vitt
med tallarnas långa skuggor -

som i slarvig skiss
och tecken
på vitt papper,
förkastat på marken
att trampas på
och glömmas.

Meningslösheten
som många försökt
ge en mening
saknar skiljetecken
mot verkligheten.
Där i gränslandet
skymtar evigheten.





Fri vers av Jan Widströmer VIP
Läst 252 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2020-12-04 13:42



Bookmark and Share


  Sommarnattsljus
Oj! Oväntat innehåll (hade precis läst Nysnö). Dramatiskt och för mig långt ifrån min egen känsla inför en (i min värld) vacker höstskiss, känns sista versen. Fast kanske inte så långt ifrån ändå, om jag tänker efter. "saknar skiljetecken/mot verkligheten" skapar ju en intimitet mellan "verkligheten" och "evigheten". Tack för din målande text, som verkligen fick mig att reflektera.
2021-01-16

  ResenärGenomLivet VIP
Själv tycker jag mycket om det lugna och tankfulla i din vackra skiss...
2020-12-27

  Gunnel Eriksson VIP
En vacker skiss i första strofen
med frågetecken i andra. Om
mångas försök att skapa mening
lyckas, frågas i den tredje mycket
vackra strofen. Min peronliga inställning
är att man måste försöka.
Din dikt skapar diskussion.
2020-12-05

    ej medlem längre
Det här är nog en av de bästa dikter jag läst av dig. Varje strof känns så betydelsefull. Ordens tyngd kontrasterar mot det ljusa lätta vintertemat, och det ofärdiga i skissen, i livet föder vårt sökande bort från förgänglighet mot evighet.
2020-12-04

  Stanley Rydell
Ger ett stort gillande utropstecken för det saknade skiljetecknet! Jonna Bornemark skulle gilla avslutningen! Tror inte det är så meningsfullt att försöka skapa mening. Att se innebörder (för att ansluta till Torgny Lindgren) kan föra vidare på ett sätt som sista strofen övertygande hävdar. Skicklig i ingress som bygger upp till sista strofens tes!
2020-12-04

  Peter Olausson VIP
Du skriver i stillsamt moll, i den där vilan som snö och frost och vinterträd bereder vägen för. Vemod när du sätter meningslösheten där, som en slags orubblig sten mitt i allt det vackra. Men där bakom vidderna och gränslandet som just saknar gränser: evigheten är evig och utan alla särskiljande konturer. För mig skriver du en mollslinga över en ouvertyr, som växer i en okuvlig munter vildhet mitt i det synbarligen stilla.

2020-12-04

  Eva Langrath VIP
Tycker mycket om texten och tänker att kanske är det mitt i meningslösheten som verkligheten är som närmast och blir till mening.
2020-12-04

  Ulf Carlsson VIP
Jag läser dikten som att även det bortkastade och glömda tillhör verkligheten och att det meningslösa har en mening. Det som finns är evigt.

2020-12-04

  Emanuel Sigridsson VIP
En övertygande sista strof, och i min läsning lutar sig Kierkegaard in över ”saknar skiljetecken”, ett nu: det pågående eviga.
2020-12-04
  > Nästa text
< Föregående

Jan Widströmer
Jan Widströmer VIP