På det gamla bröllopskortet
ser jag ett ungt, leende par
som lovat älska varandra
för resten av sina dar
vi har haft ljusa, glada dagar
på vår resa genom livet
men även mörka, tunga sorger
har blivit oss givet
endera dagen, vi vet inte när
är den ena ensam kvar
ska ta farväl och leva vidare
med minnen av det som var
vi tar vara på varandra
och tiden som kommer och går
det är värdefullt att göra så
för ingen vet hur många år vi får
sitter med kortet i min hand
och minns, som i går, hur det var
när vi i adventsljusens tid
blev ett lyckligt bröllopspar