Tar mig fram till ”Lady Macbeths” ödsliga salong, där möblemangen är överdragna med dammiga lakan, som ville de vittna om att högmod går före fall. Nåja, kan så vara. Sätter mig vid en glugg med två bänkar av granit som skjuter ut på varsin sida om utsikten. Och väntar.

När jag återvänder till huset igen och kliver in i stora salongen står endast flygeln kvar, övergivet, och några få notblad samt ett urdrucket vinglas med ett visitkort i, på vilket ”Lady Macbeth” skrivit ”Ridå!” i versaler.

@DrZappa 2020