Jag kan leva i en värd av drömmar tills jag
skymtar utgångsdatumet.
Jag kan gå på moln tills jag
ser dig vinka från din lila luftballong.
Jag kan hålla liv i elden på botten av ett hav tills jag
står kisande mot solens mjuka strålar.

Men jag kan inte hålla fast vid dig när jag vet att resan snart är slut.

Hoppet som förr varit lika kompakt som en tegelsten
varför förråder du mig nu?
Varför ska du alltid förråda mig nu?