Jag minns inte om det var första eller andra advent, men jag minns att det lyste vitt av snö ute på gårdsplanen.
Det var en stor dag, för det var då vi fick vår första elektriska adventsljustake.
Det började bli vanligt med elljusstakar i hemmen, även i den lilla by där jag växte upp.
Jag hade väl inte tänkt att vi skulle ha råd med att köpa en sådan.
Jag trodde nog inte heller att en sådan skulle få plats i något av våra små fönster.
Men jag tror att jag kände mig en aning avundsjuk när jag såg det lysa så hemtrevligt från grannarnas elljusstakar.
En dag kom far ändå hem med en sådan, han hade fått den i julklapp av någon. Far såg så stolt och glad ut när han visade vad han hade fått.
Så fint den sedan lyste upp i rummet och så vackert det blev när ljusen sken ut genom fönstret över den vita snön.
Jag kände att jag bodde i ett fint och bra hem.
Vi hade julenar, en enbuske på varje sida om ytterdörren, och innan julafton skulle far hugga en vacker julgran och sätta in i stora rummet.
Det var viktigt att det var som det brukade. Det var också viktigt att alla firade jul ungefär likadant.
Folket i byn hade koll på varandra..
Det var så det var.