Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Livets väg

Stadens gator ligger tomma, känns som staden har sagt god natt. Det små regnar ute. Kylan som sakta börjar komma biter lite i kinden. I parken står den gamla träbänken alldeles ensam i mörkret, undrar just vad den tänker. Blommorna har gått i ide och väntar på att vakna till liv med solens värme och ljus. Träden är alldeles bara de väntar också på solens värme och ljus då de åter kläs i sommarskrud med sina fina gröna löv.

En ensam själ vandrar sin tysta ban på stadens tomma trottoar.Funderar säkert över livets mening i sin ensamhet. Det går sakta framåt för den ensamma själen med tunga steg på stadens trottoar. Snart är timmen slagen då staden vaknar till liv med sitt sus och dus . Bäst att ta vara på tiden som är kvar i all sin enkelhet på den gamla ensamma träbänken i parken . Den ensamma själen går sakta emot den gamla träbänken i parken för att vila en stund.


Morgonen gryr och människorna far åt olika håll, på gatan, med bussen, med bilen , med tåget för att ta itu med dagens bestyr. Sakta går dagen emot sitt slut och snart är gatorna tomma som om den åter igen har sagt god natt . Den ensamma själen går åter sin tysta ban på stadens trottoar och funderar över livets mening ....




Fri vers av Carmen Sjögren
Läst 154 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-12-14 11:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Carmen Sjögren