Vi ser henne skymta förbi
någonstans i periferin
vid varje tillfälle
av kris

Hon kommer med löften om frid
från ångest och sorg

I det iskalla helvete
som är Göteborg

Men när vi fyllda av längtan
tar henne i vår famn
finner vi bara dödens kalla hand

Vem är hon?

Hon är den värld
vi önskade fanns

Den som bakom alla rädslor
av att förlora någonting
försvann

Hon är kärleken
som inte lämnar
några fotspår
när hon går

bara löften

Hon är döden
och man blir vacker
av att se henne
rätt i ögonen

För i samma stund
kan vi höra hennes namn

Hon heter Livet

Livet
när ingenting längre
går att ta för givet