Löven trängs i avresehallen
på flykt från den annalkande
vintern
Jag har också en biljett
Men min flykt är en annan
Den har inget minne
Ingen plats att lämna
Min biljett hittade jag i en dröm
jag inte längre minns
Jag håller hårt i biljetten
Så hårt att den blivit skrynklig
Kanske är det ett tecken att tolka
Eller bara en biljett
som inte längre gäller
Jag ser planet lyfta
Ser hur löven lämnat efter sig
nakna grenar och stammar
som ännu har förgreningar
under jorden
Jag kastar min hopskrynklade biljett
i en papperskorg
Rör mig mot utgången, beslutsamt
Nästa år
Då jävlar