Hopplösa kärleksförklaringar i sommarängen,

som en blomma som öppnar sig och visar hjärtat det inte har.

Barndomen är en förbjuden zon - varje gång vi ser tillbaka blir vi alldeles genomskinliga

Någon letar efter blåa stenar längs stranden för att invänta meteorerna att falla till jorden

Olycklig kärlek är fantasi utan början och slut - den sover med Gud

En skärva av okänd möjlighet

Det var tvunget att komma från dig för att räknas - du botade en blind

Nu springer dom till jobben i regnet utan att veta att solstrålarna mellan molnen lever och ler

Tavlan med ängeln har vaknat till liv - i konstnärens ateljé den hoppar ut och stryper honom när han sover

Aldrig kommer människan lista ut varför - svaret är därför; människan

Poetdjuret lever i skymundan och romantiserar döden