och blåste avgångssignal för tåget till Oslo.
från den främre vagnen skyndade en skara stålklädda män
med dragen klinga och stjärna på bröst
de grep och finkade rymlingarna
som krälade över perrongen
värdinnan stod kvar på perrongen
såg vad som hände, bättrade nogsamt läppstiftet
målade amorbågen röd
tände ciggen och drog eftertänksamt djupa bloss
finns galler som håller ormarna tysta

dagens plågor över bröstet är borta
med lätthet växlar från ena språket till andra
nakna data och fakta
ett år eller mer förgick rösten sviker
organismer i stormen
järnockra i träden
fågelbo i bröstet
spelar ut kortet inte mera mig själv
en sjukling instängd i tio veckors tid
som fått besynnerliga idéer
clownen tog sig för bröstet och vände
helt oskadd, förlåt mig ring mig..
deklamerar några platta rim vinner medias uppskattning
hellre än säga sanningen tränger tårar fram
mellan fingrar i kväll över sjö, över klint
medicinburken nästan tom
den för den lilla själens sjukdomar
när den lilla sömnen gömt sig
den elakartade hostan
det smittande skrattet det assyriska oket
i utkanten samtalar eken med vinden
var är du ?