I dagens DN finns en text av Peter Englund. Han har tröttnat på att läsa dystopier.
Risken med dystopier, och känslan av att allt redan är för sent är att alla blir handlingsförlamade.
Han skriver:
"Jag förstår poängen med dystopierna. Och det är en viktig poäng. Samtidigt är frågan vad det är som driver oss mest och bäst: hot eller hopp? Hot och rädsla är en mäktig men mörk drivkraft. Förvisso kan den få människor att handla, men inte sällan på ett oförutsägbart, själviskt och brutalt vis. Om alls. Hoppet däremot talar till det bästa i oss. Hoppet helar. Hoppet bygger. Hoppet öppnar och lyfter."
Han har läst en bok av Christiana Figueres och Tom Rivett-Carnac. Hon har arbetat bakom kulisserna när Parisavtalet blev till, och han är brittisk miljöaktivist. Boken heter ”The future we choose”. Deras budskap är att katastrofen är möjlig att undvika, bara vi handlar, nu.
Peter Englund:
"Om jag själv skulle försöka sammanfatta vad de säger, så kräver räddningen att vi undviker allt binärt antingen eller-tänkande:
Lösningen finns ej i marknaden allena, men det finns ingen lösning utan marknaden.
Lösningen finns ej enbart i teknologin, men det finns ingen lösning utan teknologin.
Lösningen är ej enbart återförvildning, men det finns ingen lösning den förutan.
Lösningen finns ej i förändrade individuella beteenden ensamt, men det finns ingen lösning utan att vi förändrar vårt sätt att leva.
Och det som knyter ihop de olika nivåerna är givetvis politiken."
Med det i åtanke är det inte så uppmuntrande att läsa en annan artikel med rubriken Därför bryter politikerna löftet om miljön - Sverige missar målen.
För ca 20 år sedan sattes 16 olika miljömål upp. Nu visar det sig att Sverige missar 15 av 16 miljömål som skulle vara uppnådda i år.
Så varför har det misslyckats? För att det är så komplexa frågor. För att det kräver samverkan mellan många olika aktörer. För att "Vi har andra samhällsmål som ofta går stick i stäv med miljömålen och blir överordnade. Vi ska ha ständig ekonomisk tillväxt, få mer i plånboken, konsumera mer. Men det går inte att göra på samma sätt som nu om vi ska nå målen. Den insikten har aldrig riktigt sjunkit in."
Kanske är det dags nu att det sjunker in...