Det är samma visa varje dag.
Ord som kastas ut som slag.
Så orättvisa!

Det fanns en tid för länge sen,
Jag trodde blint på den leken.
På dig min vän, på kärleken...

Men jag orkar inte värja mig,
från alla ord jag hör av dig.
Och torka upp...

de tårar som jag fällt i smyg,
med ögonlock som bränner.
Orden används som verktyg
för allting som du känner...

Varje ord du yttrar är min lag,
träffar som ett knytnävsslag.
Och anfaller!

Men när jag ser på dig idag,
och hör orden, blir jag svag.
För det som är ditt övertag,
kommer bli mitt nederlag.