Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensamskallen

Det är inte första gången och det behöver inte vara för att jag fryser, som jag stoppar händerna i fickorna. Kanske letar efter nycklarna eller kompassen eller kartan. Kalla händer är en metafor naturligtvis, nycklarna och kompassen också, samt kartan, precis som tanken om döden skulle vara två varma byxfickor
Senare, kanske, ser du mig som en krumryggad, ledsam, skuggig figur. Fast den ena handen drar fram kartan, släpper den i vinden, för den var aldrig min. Ser den fara förbi horisonten, för verkligheten är rund. Den andra handen het, på väg upp i luften, högt över huvudet, visar V- tecknet




Fri vers av Thomas
Läst 148 gånger
Publicerad 2020-12-28 20:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Thomas