Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Cykelturen

Vi tar cykeln upp till centrum
Även fast det regnar lite.
Har tid.
Händerna blir blöta och kalla redan innan vi passerat busshållplatsen.
Röda knogar i backen sen
värkande mjölksyra i benen.
Där vi fyller våra lungor
Av ren nödvändighet

Jackorna spänner över bröstet när vi svallar uppför som vågor

Kropparna skriker
Och vi skriker med dem
För att vi kan
För att i tunneln ekar våra röster
Studsar som tankar
Tror det var mina föräldrar som lärde mig det där
Generationer av människor som ekar i grottor ekar tillbaka
Kul är det iallafall
Av någon märklig anledning

Utanför affären sen, vattenpölar att hoppa över, Brunnslock att akta sig för. Finns rulltrappa där inne

På hemvägen är vi krigare
Medvinden föser oss med en varsam hand
Mot något avgörande där framme

En horisont

Att vi kommer hem, uppdraget slutfört, med alla varor i den väska som jag burit på ryggen, är inget vi lägger märke till.
Lutad mot husväggen står Mammas cykel. Hon är hemma nu! Vi rusar in och hinner knappt få av oss ytterkläderna.




Fri vers av Aaxel
Läst 138 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-12-29 17:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Aaxel
Aaxel