Solstrale… BEJUBLAD ÄR KÄRLEKEN TILL LIVET
bejublade är mina armar och händer som burit allt det tunga och axlat allt som famnat allt av glädje och lycka allt av sorg och nått fram till livet
sommar är i mitt sinne med mig du är med mig och jag är med dig
bejublad är du min fantasis förmåga som bereder för en plats i min famn sagan jag ger dig så du kan sova dig fri på flygande fålar över månljusets gata formar en illustration ur penseldragen
färgernas prakt som gestaltar närvaron livgivandets bejublade existens varat är
bejublade är förmågorna att härbärgera allt där som livets skuggor kastat har jag vänt det i ett överflödande ljus att finna min stig med för att uppfinna mig själv på nytt varje morgon
bejublad är synen och hörseln som lett mig som begåvat mig med att se alla er omkring som gett mig insikten att lyssna till allt av liv berett mig att synas och få lov att få höra till och känna alla nyanser av liv som strömmar
bejublade insikter om det själen betyder hur den formar i samklang med kroppen den hydda vari jag flyttat in och lever mitt liv med alla kroppens förmågor att ta mig mot morgondagen genom en mörk natt för att möta
kärlekens ljus att nå ut och kunna fånga dagen summan av livets bejublade lycka
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 181 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2020-12-29 23:40
|
Nästa text
Föregående Solstrale |