en form tas fram ur lera

formulerar orden till dig

dina läppar älskade kära

dina händers varma mjukhet

ögonens djup dricker oss

formulerar ur hjärtats förmak

pulserande åtrå ur ingenting

du min älskade min kära

du sprider mig för vinden

beströr mig med kärleken

tar hem mig till mitt hjärta

formulerar urformens uppståndelse

ur en urkraftens inre handlings nåd...

visste du att jag älskar dig högre än allt

älskar dig utan din kropps närvaro nu

du famnar min själs brinnande värme

kramar dig genom gatornas frostrosor

formulerar trygga formler att urskilja

där snön ligger tät på vägen du trampa

dina ben stretar med trappornas stelhet

då sprider jag mig genom luften till dig

kramande ditt hjärta i den hårda kylan

stillar stressen med mina kärleksformler

vi gläds i det pulserande förmaket

sjunger sprittande toners klingande

fyller oss med varandras röstvolymer

breddar i bastakterna vår tillgivenhet

formulerar tillsammans kärlekssagan

den om hur två hjärtan kan slå i takt

varje minut livet ut utan något slut...