Frosten den kom först

och den lemlästade hösten

men årstidernas växlingar är kanske 

värda att hyllas

ja så vintern har nu kommit

och kastat sig över mig

den är så dämpande

och lägger sordin på alltet

mina ansiktsuttryck stelnar

andningen blir kortare

då och då sprider sig snön

som vit bomull

den täcker trädens grenar

och breder ut sig över marken

jag går där stapplande

med mina frusna fingertoppar

mina läppar är kalla

och leendet stelt

stjärnorna gnistrar på himlen

mot en kolsvart bakgrund

isen i mitt eget hjärta

blir allt tydligare

jag är ensam

där i den vilda gråtens vinternatt

och mitt hjärta är fyllt

med ångestens svallande vågor

i ett crescendo av känslor

blir kylan allt påtagligare

jag lägger mig där i snön

och ser upp mot det svarta

Copyright © AndLou