Kråkan

I björkens topp en kråka satt
Hon kollade båd’ ditt o datt
Hon glodde stint på barken
Och hon spanade längst marken

Fjädrarna var mörka grå
Ögonen illmarigt små
Näbbet spetsigt svart och blankt
Hon satt där självsäkert o frankt

Såg hon någonting som hände?
För på huvudet hon vred o vände
Jag skulle vilja fråga
Hur långt ser du lilla kråga ?

Maggie