Vintern kröp närmare och gick att
skymta en bit bortom muren.
Han fylls av en blandning känslor.
Hur dagarna kommit och lutat mot
natt och hur åren blivit fler. Inte fler
än han önskat och om han många
fler år får se vintern smälta ner i den
bäck där våren spelar virvlar av lek
så vill han leka med.

Finnas till och leva. Bjuda upp livet till en sällsam vals och lyfta på hatten. På skohyllan står vårskorna och väntar, blanka och förväntansfulla. Han ska bara hålla sig undan ett tag, han är i en känslig ålder. Så säger de och han hör det för hörseln är det inget fel på. Men nu ser han som sagt att vintern kryper nära och han går in till henne som också ska hålla sig undan. Hon ler lite när han berättar om vintern. De har mött den förr och våren som håller sig undan vet när det är dags. Själva vet de att 11-kaffet sprider doft. Nyheterna berättar dagens sanningar. Inte är det så roligt med allt som är nu, det är de överens om utan snarare lite oroligt. De har varit med om såna dagar förut. Det dröjer innan det mörknar nu säger han och hon svarar att det är som det ska. Nu blir det kaffe.