Utanför den starkaste bedriften som sammanhanget kallar för ljuset med alla de inre gåvorna, skapas ett tomrum och i denna känsla sker ödet. Det som detta ämbete med minnen och de stora drömmarna leder intill oss människor är ett högre medvetande och mera sinnesrymder utav de känsliga områdena i alla sinnen.

Konsten att vara levande utan att påskyndas med en överdrivenhet, kommer allt mera att skapa på den sanna tidens egen vilja att tjäna vår tids värld med tro. Tidens evighet och kanske den mera mystiska delen av dessa rymder, kommunicerar med mera trogna lovord i dessa yttre krafter som skapar oss levande till alla tider.

Existensen i all sin prakt och den heliga tiden med sina yttre faktorer, vilket leder ljuset och mörker med alla livsformer inom sig. Konsten att agera med mera flöden i den starkaste delen av livets rymder, så staplas den magiska delen i detta nya världshav.

Ordets rättighet att andas syre och den meta vakna livsformen som är rysningen i alla mänskliga gestalter. Utan att mättas med syre som håller oss överdrivet levande, skapar livets tid en metaforisk längsgående evig förnimmelse om att livet kommer att resa sig till nya höjder.