hittade två markörer för janus i hans årbok för 07. jag bävade men delar glatt. som jag sa är mitt helvete öppet för besökare. här skäms vi. här står vi så brett vi kan framför alla fönster, tavlor och samlingar. men, du vet. du har ett eget.

jag har tagit titeln till denna, fuck it, det viktiga är tematiken, att gå in i de ojordiska förtjusningarnas trädgård utan nystan

jag har provat mig
fram genom insomnia
för att finna gränsen
mellan liv och dröm

det blir svårt att
andas under himlen
när jag kvävs denna
klara bolmande rök

det blir svårt att
minnas när dagarna
blir längre än veckorna
det blir svårt att stanna

jag har somnat framför
dörren till rättegången
fler gånger än jag
har levat och drömt


denna kallade jag golem, den betydde inte ett skit för mig då, ironiskt. liksom. profetisk eller åkallan? fraktal invokering?

det kokar i min mage
den gömda handens
gryta och under ögats
yta faller bitarna på
plats och i sinnets
vida länder går min
viljas svärd på händer
på en armkedja i
minnen av de jag
en gång var och på
berget bakom tanken
dör nu skrattet i
en övergiven hals
och här vandrar nu
en golem full av ord
om inget alls

mitt liv har blivit en mani, jag är bulimisk och försöker allt för att slippa vara medveten om vad jag gör. i pauser om natten söker jag skada andra för att lura mig att det är vad min ångest och skam härrör från. jag måste säga det såhär, så jag inte diktar om det. det vill jag inte. min lyrik får inte bli självbiografisk och död. inte söka validering. vackla sig mot konst, berättande, avbildande, abstraktion. min skuld måste bli det enda som är diskbänksverkligt. till den dag jag vågar.