Med mycket socker och litet salt
med smördeg och jäst,
bakade konditor E. Ofvandahl
(1848-1949)
syrliga bakelser och tårtor
med lyriska tryfflar,
för Verdandi så det inte störde,
om än ingrediensen var seriöst
menad som socialt patos.

Vad än Ofvandahl rörde vid
blev till vers,
som ingen kunna efterlikna,
mer än det stannar vid
ett obegåvat epigoneri.

Pekoralens mästare!
förbisedd som skald,
till förmån för sina bakverk,
en hundraettårings
odödliga livsverk,
av lyriska tårtor och bakelser,
som godare än bittra,
ännu fylla anrika kafé Ofvandahl,
en konditors portalfigur.



*