Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

också en väckelse


tomrummet jag
värker växer mörker
min undangömda ångest
väver sig runt mina lemmar
spindelnätet här att stanna
häftande trådar dras åt
tränger in i huden fixerar
så förminskas jag
densiteten dräper
helt oförmögen röra mig
mitt ingenting får övertag
obegripligt meningslösa
stavelser mitt enda språk
nära medelpunktens magma
bara inför nu
spillran av ett ögonblick
är det som jag lärt att skriva
nu
hur ska jag annars
kunna komma loss
ett enda enstavigt ord
ställt till dig som större är
som fångar med oscilloskop
min sinuskurvas uns
av rörelse
att leva är det närmaste
jag kommer vilja




Fri vers av Per Rydberg
Läst 199 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-01-14 23:40



Bookmark and Share


    Lena Staaf VIP
Väldigt stark dikt om ångest. Berörande!
2021-01-15

  Elaine.S VIP
Så starkt och intensivt beskrivet så jag nästan tappar andan. Avskalat och berörande.
2021-01-15
  > Nästa text
< Föregående

Per Rydberg
Per Rydberg