Som två vittrande statyer stod vi mitt emot varandra där marken drömt om blod och beundrade varandras förgänglighet. När natten kom lös våra ögon som katters och vi kände tiden på ett annorlunda sätt - som en tickande klocka i rovdjurets hjärta på jakt med käften sårig av törst. När gryningen kom vilade vi och fångade solen med blicken och när vi blundade såg vi barndomens alléer men lekarna har vi glömt; gömt i glömska att blomstra i nästa liv.