Kan du se mig?
Se mina öppna sår?
Kan du känna?
Mitt hat? Mitt begär?
Allt det jag förlorat,
Alla de jag höll så nära?
Kan du höra mina rop?
Ropen efter hjälp?
Med gråten i halsen?
Med smärtan i min själ?
Kan du ana?
Den lilla pojken jag egentligen är?
Han som fick de hårda orden..
Kastade mot sig likt förgiftade spjut?
Allt förakt, all ignoration?
Den sårade personen som tystnade,
Och gömde sig i fantasin?
Orkar du se på mig?
Utan kräket i halsen?
Se bortom mitt sorgsna jag?
Bortom den lilla fula fan?
Vill du tala till mig?
Inte bakom min rygg?
Säg, är jag värd något alls?
Något för underbara du?
Likt orosmolnen,
Du vet de som skymmer solen.
Så starkt är mitt självhat,
Så litet är min självkänsla..
Jag vill hitta ut.
Ut ur mitt hjärtas bur.
Bort från mina tankar.
Bort från allt jag tror jag är.