Sanningen kvarstår
Jag har försökt leva mitt liv
med stil och panache
hur hårt jag än försöker
Jag kan bara inte få nog
promenerar genom staden
Jag ser alla tjejer så vackra
genomträngande glittrande
den här mannen letar efter en gnista
sitter på en bänk i
den stora stadsparken
livet blinkar framför mig
och jag vill se
alla stunder när
konsten att vara
har gjort mig fri från
bojor av fiendskap
Om du tittar omkring kan du se
mig som beror på beroende
klämmer fast en sten
som föder upp hastighet
virvlar och vrider sig
i stunden
gråter högt
sätta segel för en plats
som ligger bortom evigheten
besviken över broderskap
edar som en gång gjorts
nu bleknar de
illusion är punkterad
och bara sanningen återstår