Flykten från dig drar ut på åren
Vägen jag byggt syns ej mer
Natten är kall, det svider i såren
I mörkret är det ditt ansikte jag ser

Lycka sprids när jag tänker på ditt namn
Såren värker och jag börjar minnas
Jag ska springa, glömma din famn
Någon bättre lycka bör finnas

Letar i mörkret efter minsta chans
Jag snubblar på sten, tårar rinner
Såren svider men chansen fanns

Jag har tagit mig långt på mina egna två ben
Vägen jag byggt innan kan jag skapa igen
Allting ska börja med denna första sten