Men på allvar …jo jag är nog helt obestridligt en romantiker

och den kemi vi hade den var obestridligt obestridlig

du liksom förintade allt syre i rummet med din närvaro

då när du också fick mitt blod att svalla över

mina ögon hade en tendens att fastna i dina

i den obegränsade mängd känslor som bara fanns där

du var den katalysator som fick mitt hjärta slå

varje gång våra händer möttes

alla känslor vi visade gränsade ibland till galenskap

vi var absolut en sorts psykologiskt felaktig ekvation

men ändå så otroligt lyckliga där i den parisiska våren

och som saga blev ändå vårt slut en ...sorts självklarhet

Copyright © AndLou