hon stod som om tiden hade börjat, men hon hade så mycket mer att säga, så mycket mer att berätta.

hon stod som om hennes ögonblick skulle förgås med ett andet andetag.

men ändå var det så mycket mer kvar.

hon stod vid detta ögonblick och hörde ingenting annat än hennes slående hjärta.

här var tankarna inte mer, utan om en som levde i dess närvaro.

när hon stod där vid vattnet den kvällen förstod hon en sak - detta var ögonblicket. ett sting av en andfådd tanke började forma sitt ord - momentan av nu.

de docte dies,

sorgens momentum.