Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dagning

I dagningen
vågar ingen se sig djupt i ögonen.
Locklösa
utan att blinka
ligger de offrade på brunnens botten.
Ingen vågar vända sig om
för att se den mörka gestalt
som tassar snett bakom
med ljudlösa påbud.

Vi skulle dra skuggan ut i ljuset
låta dem smälta ihop
som två snödrivor i tö
flinga blir droppe
drippande
plaskande
en liten viskning
så lågmäld att den gör ont i öronen.

Ur glömskans djupa brunn
hämtar jag spann på spann
av det jag inte vill se
inte förmår kännas vid.
Ett delta av själens ofiltrerade flöden
rinner över medvetandets torra marker.


Fri vers av Rafmagn VIP
Läst 160 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-01-19 23:38



Bookmark and Share

  Lustverket VIP
Ja, instämmer, och verkligen bra avslutsrader. Gillar detta med deltat av ofiltrerade flöden över medvetandets torra marker. Den kontrasten.
2021-01-22

  Burn

Av de texter jag har läst av dig så är det här den som går klart längst in mot det svårste som finns för oss människor. Gillar det skarpt. Och det är så sant med de två första raderna. Det är lika sant med de fyra sista raderna i första stycket, fyra rader ger just den skrämmande känsla som det handlar om.

Det är intressant med avslutet på det andra stycket, för det är just så det är: "en liten viskning", det minsta lilla från det där mörka djupt där inne, och det slår emot oss, slår emot trumhinnorna, med full kraft. Det är då inte att undra över att man hellre flyr det än möter det.

"Ur glömskans djupa brunn
hämtar jag spann på spann
av det jag inte vill se
inte förmår kännas vid."

Så jäkla bra. Det krävs ett helt otroligt mod och en smått övermänsklig förmåga att tåla stryk när man ska göra vad den strofen beskriver.

Jag har i många år använt mig av en matematisk hållning till det psykologiska och mer och mer sett likheterna mellan de två områdena, och i dagarna läste jag om ett uttalande som en matematiker gjorde vid en föreläsning som träffar så rätt både vad gäller matematik och psykologi. Han sa:

"The hard part about math is that you're failing 90% of the time, and you have to be the kind of person who can fail 90% of the time."

Det svåra med att jobba med svåra saker är just detta med att misslyckas, som i matematik, och att ta stryk när man närmar sig och tar i smärtsamma saker i det inre av en själv när det gäller psykologi. För man får stryk när man gör det; det kan göra jävulskt ont och plåga en något helt otroligt. Då slutar de allra flesta med att göra det, de låter skuggorna få vara, de låtsas ovetande om de mörka gestalten bakom dem, de slutar att kännas vid det som de bär på.

För att klara av att göra sånt så måste man alltså vara en person som kan tåla att ta stryk en stor del av tiden som man gör det. Och det är verkligen inte lätt. Det som väger upp det är givetvis att man kommer närmare sig själv och den man egentligen är - och det är en oslagbar upplevelse och något som bara växer och växer med tiden, så det är fullständigt värt det. Det är ett hårt arbete som är värt precis allt av motgånger, stryk, brist på framsteg, avsaknad av utveckling, för det kommer - bara man fortsätter. Det kräver ett engagemang större än något annat. Det kräver ett tidsperspektiv som är långt och uthålligt.

Upplever en väldigt stark beslutsamhet i den här texten. En beslutsamhet och en riktning. Ett jävlar anamma. En vilja av stål.

Med tanke på vad den handlar om så är det väldigt roligt att se.

Mycket bra, detta!

2021-01-21

  swim
Fint diktat! Ibland tar det tid innan det rinner av, men det behöver också tillåtas göra det i sin egna takt.
2021-01-20

    ej medlem längre
Suggestivt, som alltid.
2021-01-20
  > Nästa text
< Föregående

Rafmagn
Rafmagn VIP